Hur kan ungskogsröjning, vegetationshantering och hantering av brännbart material bidra till att förebygga skogsbränder och stärka motståndskraften i Europas skogar?
Klimatförändringar, längre perioder av torka och ökande risk för skogsbränder ställer Europas skogsbruk inför nya utmaningar. Allt större uppmärksamhet riktas inte bara mot tidig upptäckt och bekämpning av skogsbränder, utan även mot åtgärder som kan minska brandintensiteten och begränsa eldens spridning.
En lovande inriktning är att integrera traditionella skogsvårdsåtgärder i långsiktiga strategier för att förebygga skogsbränder. Ungskogsröjning, slyröjning, gallring av underväxt och andra åtgärder inom vegetationshantering kan, utöver sina skogsskötselmässiga syften, även bidra till att minska brandrisken.
Detta är ett ämne som diskuteras i ett professionellt sammanhang av Davi Müller, affärsutvecklingsansvarig för Tyskland på Best Planter, med en masterexamen i Forestry System Transformation från Hochschule für nachhaltige Entwicklung Eberswalde (HNEE) och praktisk erfarenhet av hantering av skogsskador och skogsbränder, samt Alexander Held, senior expert inom skogsbränder, skogsskötsel och viltfrågor vid European Forest Institute (EFI).
Under de senaste två åren har båda experterna deltagit i Waldbrand-Camp i Polen, där de har utbytt kunskap om strategier för skogsbrandshantering, förebyggande åtgärder och deras praktiska genomförande. Dessa diskussioner har aktualiserat en central fråga: Hur kan befintliga skogsvårdsåtgärder planeras så att de inte bara främjar skogens utveckling, utan också bidrar till att minska risken för skogsbränder?
Förebyggande av skogsbränder börjar med vegetationens struktur
Hur en skogsbrand utvecklas påverkas av flera faktorer, däribland väderförhållanden, topografi, vegetationens fukthalt samt mängden och fördelningen av brännbart material. Även om väder och terräng inte kan kontrolleras går det att påverka vegetationens struktur i utvalda skogsområden.
Det är grundprincipen bakom hantering av brännbart material (Fuel Management) – ett samlingsbegrepp för åtgärder som syftar till att minska mängden brännbart material, förändra dess fördelning och begränsa de förhållanden som kan bidra till intensiva skogsbränder. Både den horisontella och vertikala kontinuiteten i det brännbara materialet har stor betydelse för hur en brand sprider sig.
Tätt gräs, buskar, underväxt och lågt sittande grenar kan skapa förbindelser mellan markvegetationen och trädens kronor. Genom dessa strukturer kan en markbrand under vissa förhållanden sprida sig uppåt och utvecklas till en kronbrand. Sådana vertikala förbindelser kallas ladder fuels, vilket kan beskrivas som brännbara vegetationsskikt som fungerar som en stege för elden.
Den amerikanska organisationen National Wildfire Coordinating Group (NWCG) använder begreppet för att beskriva brännbart material som skapar vertikal kontinuitet mellan markbränslen och trädkronor och därmed kan underlätta övergången från markbrand till kronbrand.
”När det gäller att förebygga skogsbränder är det viktigt att inte bara bedöma mängden brännbart material, utan också hur det är fördelat. Vegetationens struktur har stor betydelse för hur elden kan sprida sig genom skogen. Därför kan välplanerad beståndsvård vara en viktig del av det långsiktiga förebyggande arbetet.”
— Alexander Held, European Forest Institute (EFI)
Att bryta dessa förbindelser är ett sätt att påverka ett potentiellt brandförlopp. Genom riktad vegetationshantering kan den vertikala kontinuiteten minskas och sammanhängande strukturer av brännbart material brytas upp. Sådana åtgärder kan dock inte helt förhindra skogsbränder. Deras effektivitet beror på lokala förhållanden, brandens intensitet och vilka skötselmetoder som används.
Ungskogsröjning: För både skogens utveckling och ett bättre brandskydd
Ungskogsröjning och vegetationshantering är grundläggande delar av ett professionellt skogsbruk. Syftet med dessa åtgärder är att minska konkurrensen mellan växter, förbättra tillväxtförutsättningarna för utvalda trädslag och skapa friska, stabila och högkvalitativa skogsbestånd på lång sikt. Men när arbetet planeras med hänsyn till brandrisk kan samma åtgärder också få en förebyggande funktion.
Exempelvis kan slyröjning, borttagning av tät konkurrerande vegetation, utglesning av underväxt och stamkvistning förändra hur brännbart material är fördelat i beståndet.
Detta kan minska den vertikala kontinuiteten och under lämpliga förhållanden begränsa möjligheten för en markbrand att sprida sig till trädkronorna. Det är särskilt relevant i skogsområden med tät vegetation eller där lokala förhållanden innebär en förhöjd risk för skogsbrand.
”Ungskogsröjning betraktas vanligtvis som en investering i skogens framtida kvalitet. Men när vi planerar dessa arbeten kan vi också ta hänsyn till hur det brännbara materialet är fördelat. På så sätt kan samma skogsvårdsåtgärd bidra till två mål: bättre beståndsutveckling och minskad risk för skogsbrand.”
— Davi Müller, Best Planter
Det är viktigt att betona att inte varje röjnings- eller vegetationsåtgärd automatiskt minskar brandrisken. I vissa fall kan en olämplig röjningsintensitet eller kvarlämnade avverkningsrester förändra mikroklimatet och öka mängden brännbart material nära marken.
Därför bör skogsvårdsåtgärder som även syftar till att minska brandrisken alltid planeras utifrån ståndortens förutsättningar, beståndets struktur och de långsiktiga skogsskötselmålen.
Shaded Fuel Breaks: Förebyggande brandskydd med bibehållen skogsstruktur
En praktisk metod inom hanteringen av brännbart material är att anlägga strategiskt placerade områden med reducerad bränslemängd, så kallade fuel breaks. Syftet är att minska mängden och kontinuiteten av brännbart material på utvalda platser, påverka brandförloppet och skapa bättre förutsättningar för räddningstjänstens insatser. Ett sådant område behöver dock inte vara en helt avverkad eller vegetationsfri remsa.
Ett exempel är shaded fuel breaks – skuggade brandbegränsande zoner, där mängden brännbart material minskas samtidigt som delar av trädskiktet bevaras. I dessa områden glesas underväxten ut selektivt, vertikala bränsleförbindelser tas bort, lågt sittande grenar beskärs och beståndstätheten kan vid behov minskas. Samtidigt behålls en del av krontaket.
Den kvarvarande beskuggningen kan bidra till att minska den direkta solinstrålningen mot skogsmarken, begränsa uppvärmningen av markytan och bevara ett gynnsammare mikroklimat. National Wildfire Coordinating Group beskriver shaded fuel breaks som områden där mängden brännbart material reduceras samtidigt som tillräckligt mycket krontäckning behålls för att ge skugga. I praktiken kan sådana zoner anläggas längs skogsbilvägar, strategiskt viktiga tillfartsvägar eller andra platser som är betydelsefulla för hanteringen av skogsbränder.
Zonernas bredd, trädtäthet och skötselintensitet beror bland annat på topografi, dominerande trädslag, lokal brandrisk och vilken funktion zonen är tänkt att fylla.
”En brandbegränsande zon behöver inte innebära att ett skogsområde röjs helt från vegetation. Genom att selektivt minska tätheten i underväxten och ta bort vertikala bränsleförbindelser går det att påverka brandförloppet samtidigt som delar av krontaket bevaras. Det avgörande är att åtgärderna anpassas till de lokala förhållandena och underhålls regelbundet.”
— Alexander Held, European Forest Institute (EFI)
Skuggade brandbegränsande zoner är inte absoluta barriärer mot skogsbränder.
Vid extrema väderförhållanden kan elden fortfarande passera genom eller över sådana områden. Rätt utformade och väl underhållna zoner kan dock under vissa förhållanden minska brandintensiteten och ge räddningstjänsten bättre möjligheter att begränsa spridningen.
Professionella skogsvårdsteam – en viktig del av det praktiska förebyggande arbetet
Effektiv hantering av brännbart material kräver inte bara god planering utan också kvalificerad personal som kan genomföra åtgärderna i praktiken. En central utmaning är att behandla vegetationen selektivt: Vilka träd ska bevaras? Vilken konkurrerande vegetation behöver tas bort? Hur mycket bör beståndet glesas ut? Och var är stamkvistning lämplig? Här kan erfarna skogsvårdsteam som arbetar med manuella och motormanuella metoder spela en viktig roll. Selektiv vegetationshantering gör det möjligt att anpassa arbetet efter de specifika behoven i varje skogsbestånd.
Detta är särskilt relevant i svår terräng, på känsliga marker eller i skogar med varierande beståndsstruktur, där användningen av tunga maskiner kan vara begränsad.Mekaniserade metoder är också viktiga, särskilt när stora områden behöver behandlas snabbt eller brandbegränsande mineraljordsstråk ska anläggas. Dessa metoder har dock andra användningsområden och effekter än långsiktig, selektiv beståndsvård. En annan viktig aspekt är hanteringen av röjnings- och avverkningsrester.
När buskar, underväxt eller lägre grenar tas bort kan den vertikala kontinuiteten av brännbart material minska. Om stora mängder fint växtmaterial lämnas kvar på marken kan mängden ytligt brännbart material däremot tillfälligt öka.
Därför behöver professionell bränslehantering också omfatta en plan för hur den avverkade biomassan ska hanteras, exempelvis genom lämplig fördelning, flisning, borttransport eller andra metoder som är anpassade till lokala förhållanden.
Erfarenheter från Portugal: När skogsvård blir en del av ett förebyggande system
Sydeuropeiska länder, som under lång tid har hanterat omfattande skogsbränder, har utvecklat betydande erfarenhet av förebyggande åtgärder. Ett exempel är Portugal, där specialiserade skogsteam, så kallade Sapadores Florestais, arbetar med olika uppgifter inom skogsbrandsförebyggande verksamhet. Deras arbete omfattar förebyggande skogsvårdsåtgärder, hantering av brännbart material, vegetationsskötsel och andra uppgifter kopplade till förebyggande och bekämpning av skogsbränder. Denna modell visar hur vegetationshantering kan bli en kontinuerlig del av ett bredare system för skogsbrandshantering, snarare än en enskild insats. Erfarenheterna från Portugal visar också hur viktigt det är med regelbundet underhåll.
Vegetation som har tagits bort vid en första åtgärd växer med tiden tillbaka. Därför måste hanteringen av brännbart material betraktas som en långsiktig process som kräver återkommande insatser. Samtidigt skiljer sig skogs- och klimatförhållandena mellan södra och centrala Europa avsevärt.
Metoder som används i Portugal kan därför inte utan vidare överföras till Tyskland, Österrike eller andra centraleuropeiska länder. De behöver anpassas till lokala klimatförhållanden, skogsstrukturer och skogsskötselmetoder.
Ett växande behov av förebyggande skogsvård i Centraleuropa
I Tyskland och andra centraleuropeiska länder leder det ökande fokuset på klimatanpassade och motståndskraftiga skogar till att traditionella skogsvårdsåtgärder får en bredare betydelse.
Samtidigt står skogsbruket inför utmaningar kopplade till brist på arbetskraft och kvalificerad personal. Ungskogsröjning, slyröjning och selektiv vegetationshantering är fortfarande arbetsintensiva verksamheter. Ett framgångsrikt genomförande av långsiktiga förebyggande åtgärder kräver därför inte bara vetenskapligt grundad planering utan också tillräcklig operativ kapacitet. Här kan erfarna leverantörer av skogsvårdstjänster bidra.
Best Planter har över 20 års erfarenhet av skogsplantering, ungskogsröjning och vegetationshantering i flera europeiska länder.
Företaget är specialiserat på att organisera stora, mobila och erfarna skogsvårdsteam som kan genomföra projekt under varierande skogliga förhållanden och i olika omfattning.
Denna erfarenhet av selektiv vegetationshantering ger en praktisk grund för att använda befintlig skogsvårdskompetens även i projekt där hantering av brännbart material och förebyggande av skogsbränder ingår som mål.
”Förebyggande åtgärder mot skogsbränder kräver ofta betydande arbetskraftsresurser, särskilt när vegetation behöver hanteras selektivt över större arealer. Erfarna och mobila skogsvårdsteam gör det möjligt att genomföra sådana arbeten i större skala. Det viktigaste är dock att varje projekt planeras utifrån den aktuella skogens specifika behov.”
— Davi Müller, Best Planter
Sådana arbeten kan omfatta utglesning av underväxt, slyröjning, selektiv borttagning av konkurrerande vegetation, bevarande av utvalda trädslag, stamkvistning och skötsel av strategiska vegetationszoner. För att åtgärderna verkligen ska bidra till att förebygga skogsbränder krävs dock ett nära samarbete mellan skogsägare, skogsförvaltare, skogsskötselspecialister och experter inom skogsbrandshantering.
Genom detta samarbete kan traditionella skogsvårdsåtgärder integreras mer effektivt i långsiktiga strategier för att stärka skogens motståndskraft.
Skogsvård och förebyggande av skogsbränder: En gemensam väg framåt
Att förebygga skogsbränder handlar om betydligt mer än att anlägga brandbegränsande zoner, övervaka skogsbränder eller utveckla räddningstjänstens infrastruktur. Det förebyggande arbetet kan börja redan med de beslut som fattas vid planeringen av den löpande skogsvården.
Ungskogsröjning, selektiv vegetationshantering och strategisk hantering av brännbart material kan komplettera varandra när de planeras utifrån ett skogsområdes specifika skogsskötselmässiga och brandförebyggande mål.
Ett sådant integrerat arbetssätt skapar möjligheter att uppnå två viktiga resultat: att stödja utvecklingen av friska och stabila skogsbestånd och samtidigt minska vissa faktorer som kan bidra till ett intensivare brandförlopp.
Framtidens förebyggande arbete mot skogsbränder kan därför vara beroende inte bara av ny teknik och specialiserad infrastruktur, utan också av bättre planering och mer konsekvent genomförande av den dagliga skogsvården.
Detta är ett område där praktisk erfarenhet från skogsbruket, vetenskaplig forskning och expertkunskap inom skogsbrandshantering kan samverka för att stärka motståndskraften i Europas skogar på lång sikt
